Jag använder mig nästan enbart av den klassiska osteopatins behandlings- och undersökningsrutin body adjustment. Eftersom jag anser den vara extremt effektiv och utredande. En rutin som anpassas efter hur den behöver användas just vid det enskilda tillfället. Tekniskt sätt skiljer sig klassisk osteopati från övrig manuell terapi och annan osteopati genom hur tillämpningen av tekniker med långa hävarmar sker.
Klassiska osteopater som jobbar med rutinen body adjustment använder palpation som metod för att bedömning av vävnad plus omprövning av noterad respons i vävnad. Detta tillvägagångssätt kan vid noggrann tillämpning säkerställa att inget saknas i den osteopatiska diagnosen. Med den långa hävarmen kan osteopaten med ena handen tillämpa en rörelse och med andra handen känna hur patientens passiva rörelse tar sig igenom kroppsvävnaden. Patientens armar/ben används här passivt för att nå fram till och i önskad vävnad, ofta genom flera leder. På detta sätt får vi en bedömning av din kropps samspel av rörelse eller brist på samspel, vilket särskiljer body adjustment från vanliga artikulationstekniker.
Genom tillämpning av tekniker med långa hävarmar kan lesioner/restriktioner som ligger till grund för dina besvär adresseras på ett skonsamt sätt som kroppen ofta kan acceptera. En acceptans som vi får bekräftat genom respons i vävnaden och/eller genom ökad kvalité av den passiva rörelsen och samspelet med resten av kroppen. Vårt fokus under behandlingen är att anpassa rytm och vinkel på hävarm så att en förändring kan ske, det vill säga vävnaden får ökad elasticitet eller neurologisk feedback via ryggmärgens interneuron och respons i vävnaden kan palperas.
En annan feedback som är viktig är den när en vävnad sträcks och förflyttas i rummet, då handlar det om reflexmässig respons via muskelspindlar, senorgan och proprioception i påverkade vävnader. Behandlingens syfte är att uppnå en stabil, integrerad struktur (anatomi), för att påverka rörelseapparaten och ge långsiktig stabil och stresstolerant återhämtning av obalanser. Referens Sögaard Jörgensen S., http://klassiskosteopati.se
Viscreral osteopati är det mer kända namnet, vilket egentligen handlar om att det är osteopater som utvecklat egna tekniker med syfte att direkt påverka kroppens inre organ och dess omgivande mjuka strukturer. Behandlingen motverkar obalanser och nedsatt rörlighet mellan organ och de hålrum de finns belägna i.
Nedsatt glidbarhet mellan organen och relaterad vävnad på grund av trauma, operation eller sjukdom är något som man som osteopat ofta undersöker. Genom att öka organens rörlighet kan man också påverka perifera nerver, cirkulation, dränage samt minska eventuell smärta. Närliggande vävnad till organet kan påverkas, som organets yttre hinna och fascia, vilket i sin tur kan minska anspänning i fascia och öka rörligheten i närliggande vävnader som knyts samman via organets yttre hinna, senor eller fascia. Tekniken används ofta vid matsmältningsproblem, förstoppning, diarré, inkontinens, menssmärtor, infertilitet, och huvudvärk.
En mer rytmisk teknik utan snabba rörelser. Syftet är att stretcha leder och ligament för att göra dem smidiga. Cirkulationen ökar i muskler, bindväv och lymfsystemet runt leden. Detta har en inflammationshämmande och smärtreducerande effekt.
Kroppens fascia har på senare år blivit modern och fokuseras mer på även av andra yrkeskårer, vilket självklart är bra för då kan vi alla genom forskning bli effektivare och bättre förstå vad vi kan påverka och varför. Fascian har alltid varit en viktigt del att ta hänsyn till för osteopater eftersom den sammanlänkar alla strukturer i kroppen, som kedjor mellan muskler och som lager under huden, runt organ, runt kärl etcetera.
Kroppens myofascia ses som en energilagrande och kompenserande vävnad som innefattas av egna muskelceller samt ett stort antal sinnesceller. Dysfunktion i fascian kan påverka kroppens funktion både lokalt och globalt och behandling ger goda resultat för att fascians spänning påverkas av det autonoma nervsystemet. Olika tekniker för att påverka myofascian kan användas, beroende på dess anatomi och vilken teknik osteopaten anser fungera vid just den behandlingen. Ofta kombineras tryck med tension alternativt genom hastig men mjuk sträckning bindväven i rörelse.
Snabba, lätta och specifika rörelser som ska återställa en normal rörlighet i leder där rörelseförmågan är nedsatt. Tekniken kan exempelvis användas vid behandling av nacke, ländrygg, armar och ben. Rörligheten ökar och smärtan lindras. Om man bara ser till själva manipulationsteknikerna mot leder (utan att se till varför terapeuten väljer tekniken) har jag själv svårt att förstå skillnaden mellan en ledmanipulation utfört av en osteopat, kiropraktor, naprapat eller av sjukgymnast.
Förutom kanske principen bakom själva justeringen, det säkerhetstänk och det vetenskapliga stöd man tillämpar. Plus att de som övat mycket och gör det ofta har bäst utbildning borde göra det effektivast. Kom ihåg att vid den här typen av behandling bör du prata med din terapeut om den anser det säkert att ”justera” dig just där och just vid det här tillfället. Det ska vara helt riskfritt att få en behandling av en manuell terapeut.
Teknik som används anpassat för att nå önskad effekt som minskad muskelspänning, minskad anspänning av muskelns bindvävnad, stretch av muskeln och dess bindvävnad, ökad cirkulation och dränage i muskelvävnaden. Tekniken kan även anpassas för att minska muskelanspänning och muskelspasm och därmed öka cirkulation, dränage och minska reflexaktivitet. Ett lättare tryck, som anpassas efter den avslappning som sker används då.
Inom soft tissue används även handgrepp för att behandla muskelns triggerpunkter, vidhäftningar av muskelfascian, nedsatt dränage av lymfa och nedsatt cirkulation i nervvävnad. Jag använder aldrig massageolja, trycker på triggerpunkter eller stimulerar en muskel till anspänning under min behandling.
Osteopaten placerar en eller flera leder i specifika positioner och patienten får hålla emot med ett konstant tryck. Tekniken används för att förlänga och stärka muskler samt att öka ledens rörlighet. Jag använder den här tekniken sparsamt.
Osteopaten undersöker subtila förändringar i kors- och skallbenens struktur och rörlighet. En vanlig behandling vid bland annat täppta bihålor, trötthet, nackproblem, sömnsvårigheter och stress. I många länder är detta en vanlig behandlingsmetod för barn som lider av kolik.
Teknikerna lärs ut i osteopatens grundutbildning men det verkar som att ett stort antal osteopater väljer att vidareutbilda sig inom det här teknikområdet. Vilket kan vara bra att ta hänsyn till om du enbart söker till osteopat för craniell osteopati.
Genom att varsamt placera en smärtande led i ett optimalt och balanserat läge kan man få kringliggande ligament och muskler att självmant slappna av. Därmed brukar smärtan avta och behandlingen återställer leden i dess optimala läge.
Mycket mjuka tekniker där utförandet sker för att förbättra en leds funktion och position genom att minska själva ledens och dess infästande vävnaders felaktiga neurologiska feedback.
Referenser Svenska osteopatförbundet
Marcer N., Parson J (2006) Osteopathy models for diagnosis, treatment and practice. UK: Churchill Livingstone Elsevier
